konstigt nog så har jag inte insett hur hemskt det är att idris är borta nu. det känns som att det var två veckor sen och inte imorse jag kramade honom och sa hejdå på flygplatsen.
han är så himla söt ibland. jag trodde liksom att han hade glömt kvar hårvaxet och sprayen, men i sjävla verket lämnade han kvar dom så att jag skulle kunna lukta på dom och minnas honom. alltså. puss.

förövrigt var jag och såg dropkick murphys i måndags, ett band som jag länge tänkt att lyssna in mig på men som liksom inte blivit av. tills nu. herregud vilket drag det var, trots att jag inte kände igen hälften av låtarna de spelade var det underbart. jag ångrar till och med inte att jag inte har ett enda öre kvar att spendera tills den 28e april, ha.